Resan dit och lunch i Köpenhamn

Lördagen den 11 maj mötte 10 av klubbens medlemmar upp framför Halmstads Teater och äntrade bussen för resan till Valbyhallen i Köpenhamn. Det var en strålande försommardag med solen skinande från en klarblå himmel och en tempratur som redan passerat tjugogradersstrecket. Roy rattade bussen säkert och innan resan börjat kännas lång körde vi ombord på färjan till Helsingör där öl (i mitt fall Tuborg grön) och smörebröd väntade i serveringen.

Väl över på den danska sidan sundet fortsatte resan mot den danska huvudstaden och, efter ett kortare stopp vid Superbrugsen i Helsingör för inköp av divers drycker, lagom till lunch parkerades bussen vid kanalen i Nyhavn. En sådan strålande dag var det inte att tänka på att äta lunchen på någon av Nyhavns uteserveringar men vi gjorte ändå att futilt försök att hitta ett ledigt tiopersonersbord då vi givk längs kajen upp mot ströget. På vägen upp genom folkhavet splittardes gruppen och vi var slutligen sju som bestämde oss för att Sam´s bar i början på ströget var ett tillräckligt lämpligt ställe att inta lunchen på. Vi visste naturligtvis inte att detta är en kareokibar och när vi satt oss och beställt vars en biff med öl till började det första uppträdandet varefter under hela måltiden lokala danskar underhöll med att sjunga George Michel, Prince, Don McLean, Bryan Adams, dansktopp och annat. Mellan tuggorna passade vi på att köra och sjunga med. Underhållning, allsång och god stämning till maten alltså. Detta missade de andr som landade för smörebröd på Vhiids Vinstue. Efter maten strosade vi åter ut i solen tillbaka till bussen för sista etappen till Valbyhallen och Ölfestival 2002.

Ölfestival 2002 i Valbyhallen

Det var en märklig känsla att lämna sommaren för mässan inne men knappt hade vi löst entrén och fått våra ölpolletter och glas och kommit in förrän solen var glömd. I lokalen fanns 35 stånd där utställare presenterade öl från världens alla hörn och de enda svenska som representerades var Slottskällans bryggeri, Nils Oscars bryggeri och bränneri och Bredaryds Värdshus. Tillsammans presenterade de mer än 400 olika sorters öl (440 om jag räknat rätt) och i utbyte mot en pollett fick man ca 10 cl öl att se på, känna doften av och smaka. Festivalen var mycket välorganiserad och i foldern som delades ut vid entrén samtidigt med glasen presenterades de ölsorter respektive stånd representerade. Vid Malmömässan härom året kändes det lite segt mot slutet men idag flög bara tiden iväg. Provningar och diskussioner och fler provningar. Själv han jag med att provsmaka drygt tjugo olika öl, varav de flesta inte finns tillgängliga i Sverige.

Våra vackert klarröda skjortor gjorde att det var lätt att hitta de andra medlemmarna bland alla besökarna.

Behållning

Så här efteråt är min stora behållning av mässbesöket den oväntat stora variationen på dansk öl som var representerad. I stånden fanns lager, ale, stout, porter, klostervarianter m fl sorter som alla var producerade av de stora kända bryggerierna eller små bryggerier man inte ens visste fanns. Uppenbarligen finns det mycket, mycket mer än vad som når sin väg till butikerna och festivalbrochyren innehåller också tips om butiker (och adress till dom) med ett stort, annorlunda sortiment. Bland de danska ölen fick jag bl a för första gången smaka Färoya Bjors öl. Det färöiska bryggeriet hade med sig fyra olika öl ur sitt sortiment och jag provade två av dom - inga höjdare, lite torra och fadda, men heller inga bottennapp och vem annars har smakat pilsner från Färöarna.

Som medlem i Fuller´s Fine Ale Club gladde det mig också att kunna smaka Fullersöl som inte finns tillgängliga i Sverige och jag passade på att prova Fuller´s Summer Ale, vilken var väl lätt och kolsyrig för min smak, men som verkar passa väl in i den, som jag uppfattade det, allmänna trenden att det är just den lätta kolsyrliga lite lätt syrliga ölen som man satsar på just nu. Youngs AAA (England) och Theresianer Strong Ale (Italien) uppfattade jag på samma sätt.

Favoriter

Utan att säga att det är min favorit, även om smaken inte var oäven, så var det flera medlemmar som sade att Bredaryds Värdshus Choklade Porter var en riktigt god öl som jag borde prova, vilket jag också gjorde. Gott och lite udda, milsvitt bättre och inte lika udda som Bananölen vi senare testade (vilken inte rekommenderas).

Carlsbergs Porter, vilken serverades med två små smörebröd och en chokladkladdkaka, poängterade på ett positivt sätt ölen som en dryck att positivt förstärka upplevelsen av en måltid. Mycket gott med denna fylliga öl till den lite löksillsmaken (man kunde också välja Carlsbergs stout om man ville).

Mot slutet av mässtiden kunde inte de lättare dryckerna längre hävda sig och Gambrinus mörka öl minns jag som en favorit tillsammans med Celes Royal Ale, vilken avslutade mitt besök på mässan.

Hemresan

De knappt fyra timmarna vi sagt att vi skulle stanna på mässan förflöt allt för fort och de sista avsmakningarna fick forseras men på avtalad tid samlades alla vid bussen. Återfärden fylldes med diskussioner om provade öl och annat och efter pausen och lite tankning av förråden på färjan återkom vid tiotiden på kvällen tio medlemmar som var ense om att detta varit en lyckad utflykt till grannlandet.

Fotografier

Jan-Erik fotograferade hela dagen och förhoppningsvis ska så småningom bilderna finnas tillgängliga. Även jag tog en del bilder, men inte alls lika många.

Hans